Börjar få rutin på det här

Sitter då åter igen i bilen och har en bilresa på 250 km framför mig. En stor del av resan går längs riksåttan, as usual. Det betyder att det mesta man ser är rakt, rakt, rakt och skog, skog, skog. Ibland kan man få för sig att man skymtar en ny byggnad inne bland träden, men den är sällan det. 

Och visst är det konstigt då byggnader, vägskyltar och dylikt som du passerat måånga gånger plötsligt känns helt obekanta. Plötsligt ser du objektet och blir alldeles ställd; "har det där alltid funnits här?". Vad är det som gör att ögonen följer samma vägren, men så out of the blue signalerar hjärnan "häj, den där va ny"?

Börjar för övrigt få lite rutin på det här med att vara påväg. Att packa väskan och svära och rota då man sedan letar efter den där ena saken. För att inte tala om då man strax innan avfärd blir osäker, "packade jag ner det där?", och måste öppna väskan och dubbelkolla (bland femtielva andra saker och prylar och pyamaser och hårborstar). Dessutom har det inte varit ett normalt veckoslut man packat för på länge. Det har varit Ålandsresor, möhippor med femtiotalstema och nu då kräftskiva/bröllopsdag och systeris bröllop. Så man ska minnas att packa ner klänningar och smycken och strumppisar och inlägg till klackskorna och gu vet vad. Nåja, det är ju trots allt roliga händelser man packar för, och jag njuter varenda sekund av alla festligheter och vardagsbrytande events som ägt rum, och ännu kommer att äga rum, denna augustimånad.

Någon chillsemester kommer det inte att bli den inkommande veckan. Syster yster messade långa listan med saker som måste göras, fixas och förberedas innan den stora dagen. Lovade att anlända arbetsklädd och med uppkavlade ärmar. Håhhå, let's get it started. 

190 km kvar.