Igår kunde jag inte komma på någonting att irritera mig på, men det kan jag idag. Satt i solstolen nyligen och deppade över att sommaren snart är slut. Okej, den finska sommaren är i kortaste laget, men inte är den ju förbi ännu.
Det här är så typiskt mig. Att ha dylika tankar och inte kunna leva i nuet. Samma sak är det då jag jobbar/studerar. Först väntar jag på ledigt, men då jag väl har ledigt kan jag inte njuta av det, utan grubblar redan på att ledigheten kommer att ta slut i något skede.
Känner någon igen sig?
Så för att knyta ihop trådarna:
Just nu är jag så irriterad på: Mig själv, och på min oförmåga att leva i nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar