På lördagen var det då dags, bröllopsklockorna ringde för min lillasyster och hennes älskling. Och vilken dag det var. Dagen började redan klockan sex för bruden och hennes tärnor, och klockan sju satt vi redan bänkade hos frissan redo för håruppsättningar och smink. Redan i det här skedet kände man av fjärilar i magen, men det var inget jämfört med känslan då orgeln började spela i kyrkan, dörrarna öppnades och vi förberedde oss på att tåga in. Jag visste inte att man kunde känna så många känslor samtidigt. Nervositet, lycka, förväntan, iver, knäsvaghet, yrsel, glädje och så vidare, och så vidare (och då var det ju inte ens jag som skulle gifta mig).
Vigseln var väldigt vacker och varenda minut stred jag mot tårarna. Inte böla, inte böla, inte böla...
Det nygifta paret. Bruden vacker som en dag och brudgummen stiligare än någonsin.
Väl i festlokalen släppte nervositeten en aning, och efter förrätten var läget lugnt. Jag höll mitt tal och gästerna var med och skrattade på precis rätt ställen. Vilken lättnad. So, let the party begin!
En närtitt på systers brudbukett.
Blomsterarrangemangen på borden.
Borsplacering i form av hjärtan.
En partysugen liten tös i pappas famn.
Och ja, brudparet fick också agera underhållning.
Tusentack att vi fick vara med och dela denna dag med er. All lycka och glädje önskar jag er som par och dig, systrami.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar