Vi har fått lite nya vänner, Castor och jag. Vet inte om det är Castor, mig eller vagnen som de är nyfikna på men varenda gång vi passerar deras hage på våra promenader kommer de galopperande i full fart mot oss. (Och ja, för er som undrade, dom kan galoppera!) Det är inte bara en eller två gånger som jag har blivit lite skakis och osäker på att de verkligen hinner stanna innan de är framme vi staketet eller om de springer rakt igenom och ut till oss på vägen.
Hittills har de i alla fall stannat, men vem vet nästa gång. Tur att jag inte delar min mommos rädsla för kor, annars hade jag nog varit tvungen att planera om mina promenader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar